Svedala båten blir tyngre och tyngre
vatten sipprar in orkar inte bära alla
besättningsfolket springer omkring
arbetar i sitt anletes svett
försöker att upprätthålla
ordning och reda och följer
redan skrivna regler och uppmaningar
kaptenen ryter emellanåt till
ropar ut i sin megafon:
se så snabba på tro inte ni ska få
mera hjälp eller mera stöd
ni måste slita för ert bröd!
ilskan växer ilskan gror
vissa orkar inte mer
bördans tyngd alla utgifter
båten klarar inte fler!
inte bryr sig kapten om
tror hans ord alltid är rätt
står vid rodret så arrogant
ropar: jag gör på mitt sätt!
men båten är trött och sliten
master har slits fallit av
inredningen gått i bitar
sjunker i djupa hav!






mare