Men vad vill jag berätta?
Om mascaramord och ögonkast?
Om den sociala överklassen
som blir fulla på rödvin
och diskuterar indiepop
Om min saknad efter att vara tio år
när mina föräldrar fortfarande var gifta
Att smaken av apelsinjuice fortfarande är kvar
från fredagsmiddagarna med lasagne
Jag var liten
och alltid hemma
tittade på tv klockan åtta
med en stor skål chips

Vill jag berätta om palestinasjalar
och demonstrationståg
Om min ilska
Vill jag berätta att den här stan
är en soppa av hybris
Att alla är snobbar
med eller utan Leninpins
Eller om den långa gatan
ner mot gatan
på gatan
på väg mot olycka och välstånd

Detta är staden där psyket är idealet
och man får spela The Sims på BUP
Det är staden där det är lättare
att få tag på hasch än cider
Där alla man känner har läst
det kommunistiska manifestet
och alla har en randig tröja
och Cheap Mondayjeans
I staden ligger skolan där alla
snedblickar varandra
Lite längre bort ligger skolan
byggd på en stor kliché
där man blir snedblickad om man inte går

Den här stan har en å
men där hamnar jag aldrig.