i mina andetag finns
outtalade meningar

men eftersom de inte är dina
är de för dig inte heller hörbara

och är de inte det
kan jag lika väl
låta bli att inte göra
det jag borde

för då går det att
i allt snävare cirklar
komma runt alla stolar
när hela havet stormar

men skulle den sista meningen
vägra uttalas
och stå ensam kvar
när den feta damen slutat sjunga

i örat på den som vänt andra kinden till

böjer jag huvud
blickar inåt
och andas ut

för den hörs ändå inte