Ser du hur leendena avvaktar

med kinden vänd mot fotografens lins

och hur de värmer sina tankar innan de tillåter sig att varsebliva dem?

hur de ger valda delar av eftervärlden tillträde

            till sina innersta drömmar

genom bläckets sirligt formade bokstäver,

i desperat skrivna brev som inte alltid nådde sin mottagare

hur de låter sina drömmar ge hopp om förändring

hur tankar får smälta på tungan innan de uttalas

eller låter dem lysa upp mellanrummen

som inbjuder till lockande läsning

            mellan raderna

det finns händelser som bjuder in till tolkning

där de illustreras av deras bilder med skakig penna

och vi ska sträcka oss mot linjerna

följa skrivstilen i deras brev

söka deras blick i sparade foton

och följa, följa

raderna är nästan horisontella nu

punkter och frågetecken varvas med deras eget språkbruk

ger efter för längtan

och omsluter både avsändaren och den som var ämnad brevet

Lyssna, brevduva,

breven sjuder av berättarens glädje,

blandas med längtan och vedermödor,

drar till sig läsarna som samlats vid stearinljuset,

och minnena som dansar intill bildar förgrunden

i något som snart ska vara denna vår sensommars återskapade minne

alldeles snart

 © Birgitta Wäppling, 15 augusti 2016

(en systerdikt till en av mina tidigare dikter: "punkterna möts i solregn vid horisonten").