Det är 11000 år sedan
inlandsisen tyngde ner jordskorpan
men sen smälte isen
och vatten rann ut i havet
medan musslor och snäckor levde
på klippstupen.

När djuren  dog
spolades skalen samman
och nedanför bergskanterna
bildades skalbankar.

Nu går jag där på skalbankarna
sommaren anno 2016
och jag ser en äldre man
som kommer gående
med en hink med smultron
plockade från sluttningarna.

Också jag hittar smultron
men jag har ingen hink
så jag repar stråna
och stoppar de solmogna bären
njutningsfullt i munnen.

Solen lyser
och plötsligt öppnar sig tiden
det förflutna blir ett med nuet
när jag känner solens strålar
värma mig
samma sol då som nu.