Samlarna möter skriet från eldhavet
- den luttrade - i sina räder,
och stridande från folkhavet - de prövade -
når stranden till det omöjliga.

Det får inte ske, får inte, får bara inte.

Kom närmare. Se vår rättfärdighets barm,
den som bär på barnet. Floden kommer.
Bara några meter till på denna omöjliga strand.

Vi måste framåt, måste, bara måste.

Det kostar på att vila i verkanselden.
Dessa kratrar som malts samman under drivbanden.
Detta är kriget i dess meningslöshet.

Högt skriar den hårt prövade silverfalken
för att stoppa tigern på dess väg.
För att släppa sin last i rätt tid och på rätt plats.
I sitt eldhav, med sitt skri.

Så är kriget mödosamt vunnet och vi får fred.
Detta kaos.