så levande, snar till leende
sprudlande av engagemang
hon var en gång...
oförskräckt
och ändå skör
av ångesttimmar
en rakryggad kvinna
en ur asfalten spirande ros

hennes vrede
mot orättvisa
var som en frisk källa
och den som fick hennes beundran
värmdes och växte!

men så hände henne något
jag vet inte vad
som drog henne nedåt
auran blev grå
blicken blev hård och glädjelös

skratt, smink, stora gester
hjälpte inte
alla försök att ta rodret i hand
och styra båten i land
såg groteska ut

döden vet sin makt
går inte bortom rum och tid
men
drabbar
veka
livet.