Klätterträdslängtan

När jag ser barnbarnen
högt däruppe i träden
så ängslas jag

men sen minns jag
precis hur den kändes
smidigheten
säkerheten
ja, rentav lyckan
när jag svingade mig uppåt
och hur jag sen satt där
väl dold av lövverket
oåtkomlig
och oövervinnerlig

 

 

 

Fri vers av Eva Helene
Läst 480 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2016-09-26 16:22

Skriv ut
Spara som PDF

Lars Hedlin Underbart i minnet :) 2016-10-06

ResenärGenomLivet Jaa...visst minns man...en härlig känsla... 2016-09-30

Bo Himmelsbåge Härlig nostalgidikt om den frihetskänsla o känslan av kraft o osårbarhet, som barndomens klätterträd ingav! Ju högre upp, desto mer eufori! Som barn såg man bara friheten o möjligheterna, medan föräldrarna endast såg riskerna! 2016-09-30

ej medlem längre Härliga klätterträdsminnen som vaknar till liv vid dessa dina rader -oövervinnerlig, oåtkomlig 2016-09-28

Ingrid Trolle Härliga barndomsminnen. Självupplevda äventyr utan fruktan så fjärran ifrån att se barnen klänga i svaga grenar idag. Bevara känslan av oåtkomlig och oövervinnelig. Fin påminnelse 2016-09-28

Monika A Mirsch "oåtkomlig och oövervinnerlig" ett motto för hela livet - Tack jag tar det till mig och blir ung på nytt - inspirerande poem! 2016-09-27

Dan Myrbeck Fina och tänkvärda minnen.. Får mig att tänka på den där låten "Alla har vi varit små".. 2016-09-27

Tor-Björn Gustavsson Skön tillbakablick. Lev i nuet.Gläds åt minnen. TBG. 2016-09-27

Anya Jaa känner igen känslan. Oåtkomlig och oövervinnerlig. Så bra fångat!!! 2016-09-27

anits Så fint skrivet om barndomsminnen, som väcks till liv här . 2016-09-26

Chawa O ett sådant träd hade jag när jag var liten - ett flygplansträd. Barn är fria från farlighetstänk - något som kommer smygande med åldern. Gillar textens tillbakablickande som lyckliggör det orädda barnet inom återigen! 2016-09-26

Palett Bra text som väcker glada minnen till liv ! 2016-09-26

Respons Ett nödvändigt perspektivbyte kanske? 2016-09-26

ej medlem längre Ja så har nog barn gjort i alla tider, minns det jag också, så högt som möjligt skulle man... 2016-09-26

Marita Ohlquist Här väcker du barndomsminne till liv. Vi klättrade så högt så grenarna svajade, aldrig en tanke på olycksrisken. Vi hade nog tur, det var aldrig någon som ramlade ner. 2016-09-26