Återvägar, dessa ständiga återvägar
Bittert vin i fyllda läglar
Vassa skärvor på stenig mark
Oförmåga att vara uthållig och stark

En tid för navelskådande och självupptagen begrundan
En tid att sluta sig och fly undan
Tillfällig lättnad i flyktens språng
När olusten kryper fram och skjortan känns trång

Men att tränga genom sin mörka port
Är kanske ändå inledningen till något stort
Att det som förskjutits till mindervärde och glömska
Ger oss bilder fantasifulla och drömska
Som gjuter in liv i det som är dött och stelt
Så att det inom sinom tid kan bli mer livaktigt och helt
Bo R Axelsson