Bara i fantasin är värken helt borta.
Bara då kan jag skutta och hoppa.

Då kan jag göra armar uppåt sträck
och det onda i ben och fötter är puts väck.

Då kan jag gå långa promenader igen
och ändå orka städa hela huset sen.

Då kan jag cykla och träna och gno.
Då kan jag lättare knyta min sko.

Att vända mig i sängen är då lätt som en plätt
och själv borsta håret tills det är alldeles slätt.

Att spela på gitarren känns inte klumpigt då.
Tänk så många saker jag önskar kunde gå.

Men livet man lever får man ta som det är.
Man gör ju sitt bästa med bördan man bär.

Jag får vara glad för sakerna små,
som gör livet gott att leva ändå.