Han krafsade på dörren sa:
"Släpp in mig är du snäll.
Här ute är så ensamt
varje gång som det blir kväll.
Jag vill ju också krypa ner
i sängen din så skön.
Tror du att det hjälper
om jag ber en liten bön."

Vet inte hur jag skulle kunna
motstå dig min katt.
Men du förstår, jag måste sova
var gång som det blir natt.
Hur ska jag annars orka med,
jag gör ej som du gör.
Som sover lite nu och då
och vilar i ett kör.

Förlåt, min lilla kissekatt,
förlåt, bli inte sur.
Det är ju inte alls som om 
du sitter i en bur.
Du har ju soffor, dynor, mattor,
allt du gillar här.
Och huset ditt där under tak
som du ju håller kär.

I morgon när vår sol går upp
då kommer jag till dej
och öppnar alla dörrarna.
Visst blir du glad, så säg.
Då får du mat och vatten,
sen leker vi ett slag.
Och om du vill så går vi ut,
det blir en härlig dag.