Brev Till Min Äldsta Ängel Samt Hela Härkomst
Hallå, Länge! Nu har vi inte träffats på åtskilliga månvarv, men det känns som om du pratar med mig här inne ändå?! Hör din gamla signaturmelodi växa till allt yngre toner, medan min lilla hatt blir blott tyngre och äldre. Snart kommer minnena att spricka? Tänk hur skönaste lyktskenet brukade fylla våra vintrar längs schackbrädet med mörk snö... Det var före du dog på riktigt! Solen torkade bort hästarna tills tornet föll ihop.
Då och då har jag trott mig finna din nutida kropp, fast visar sig vara andra människor. På sin höjd kände de oss också, ty möjligen bestod vi av släktens kosmos större än jag någonsin sett tändas ens på TV?! Länge, sedan du läste julstjärnans sagor om Titan och Triton, mer jordiska än vår egen måne, fick min oersättliga längtan förnyat stoff. Historien sägs stå komplett nedskriven i ett brev från din farmors far till min morfars mor - eller hur det nu var?? Svara mig som smultron i november! Härmed har bifogats personligt paradoxala ut- snitt ur vår konkret levande labyrint. Huruvida raderna bör läsas med glimrande humor eller allvar inunder minsta klang kvarstår som en komplex nöt att knäcka...
p.s. Älskar hursomhelst din fjärran närvaro genom varje nerv i min lekamen du trätt upp längs vintergatornas stråk ikväll, Länge!
Fri vers
(Prosapoesi)
av
TrollTörnTrappan
Läst 236 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2016-11-05 11:27
|
Nästa text
Föregående TrollTörnTrappan
Senast publicerade
Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 5 Gungbräda #25 : Därute Upptar Härinne Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 4 Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 3 inre Hus 37 : Sånger av Cat Stevens Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 2 Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 1 Tavla 2 : Anemone Nemorosa Se alla |