Jag byter namn och skepnad
men inte stad
och när natten dansar in under min hud
saknar jag luft

Jag ville nog alltid vara din
men kanske ändå mest
min

För du höll min hand lite för hårt
och jag kan inte förneka att jag såg
att du sväljer hårt
varje gång jag går

Och även din famn var lite för hård
när vi började ses men
jag vande mig vid dina viskningar
och din längtan

Jag byter kläder och lakan
men inte gata
och nånstans önskar jag bara att få stanna kvar
i din förväntan
utan att förloras

Utan att behöva vara någon
som egentligen redan är någon annan