Kvadratiska ord vid
den röda charmerande tekannan
grenar faller
framför ditt trötta huvud

vilar

när frukterna får tanken att njuta av vinden
som sakta väcker dig

på väg in i drömmen
leende.

En kudde på stolen och det
kan vara himmel eller helvete
som rinner ner från taket.

Steg, och det tystnar igen
på andra sidan muren
en lotus.

Bergen runt staden
skymtar fram i morgonen.

Alla vi som har ett ställe
att gå till när det dagas

går.

Solen bryter fram och tecknar bergen
tydligare och du försöker att
plocka blomblad för blomblad
som fallit.

Beseglar tanken till
yttersta världens brant.

Vattenblommorna faller lättare
när luften är aprikos.

Idag har vinden städat
det vi andas och
gjort oss blinda en dag till.

Det finns en hemlig trädgård
och där ligger ett brev till dig.

Ibland är stolen tom för de har
gått ut, för att plocka frukt och
släppa ut guldfiskar i dammen.

Frukosten är klar när du kommer
tillbaka och bordet ett ansiktet du
ej känner igen.

Du lägger allt åt sidan och ser
att på andra sidan fönstret är staden
annorlunda. Den har växt ifrån dig
blivit föryngrad.

Brevet väntar på att bli läst.

Templet har också dansare.

En långsam dans med en hand på den
vita tekoppen och läsning av texter. Glaset
med vatten står ensamt.

Hon väljer orden väl, med avbrott för

koncentration och en sida föds.

Rökpaus och skärselden är en glasskiva
ifrån.

Nyheterna kommer aldrig hit, men det finns
sittplats och bron är långt borta.

En dags färd

med handen på nacken får hon nya tankar
piktogrammen rinner ur hennes händer
och du är en barriär bort.

[Språk]

Ordlösa skeenden för vi ser världen genom
de återfunna glasögonen.

Läser och bläddrar genom tiden och
hör en dörr slå igen och försiktiga steg
tillbaka för en rökpaus.

Tanken kommer åter med handens rytmi.

Sten, sax, påse och den lille killen vann
alltid över dig, där i bussen från det lila
berget.