Det snöar vind i våra nackar

en blöt trasa av underkylda vägar

förbinder huskropparnas öppningar med varandra

bildar ett nät mellan förorters tillflyktsorter

Regnkläder de hårda vindarna till trots

kliver försiktigt som vore varje felsteg en isfläck

trippar, fötterna sätts där de får

Det är en sådan kväll när man inte kan

lyssna på en bok

för att mötena varken skulle höras eller synas

i ett vinterland dit lyktorna inte når

Fortfarande en byggplats

här där stallbackens huskroppar häver sig upp

julbelysning längs balkongräcken målar pärlband över husfasader

upplysta fönster tittar tillbaka när vi blickar uppåt

På kvällarna är ljusen hemma

och alla vägar bär både dit och bort

men mest dit

där du bygger ditt bo på 30 kvadrat

fågelunge som flugit på egna vingar länge nu

det är samma vägar mellan husen

som mellan bilen och till dig

till dig, där samtalen frodas

till dig, där en kopp che mun smakar aprikos

till en oas,

där vi målar meningar

och ikläder varje fredag nya vingar

till dig, där omtanken bor

och inte kan låta bli att flockas kring dem

du håller av

© Birgitta Wäppling, 4 januari 2017