Det rinner ord och bokstäver

i strida strömmar längs våra anleten

en fuktad duk dammar av bilder

blottlägger scener jag inte tidigare sett

skapar guldkant av ögonblick som förbinds

i ett livgivande pussel

formar en väv av spektakulära tillhåll

av rogivande oaser

En sjal över axlar

den kalla stugvärmen till trots

bläddrar varsamt som vore varje fingeravtryck en hädelse

zoomar in, betraktar välbekanta ansikten i nya poser

Det är sådana ögonblick när man inte tillåter sig att ta en paus

för att stundens närvaro kanske skulle förloras

för att det skira som vi knappt kan beröra

kanske skulle skingras

en sällsam pärla av tillfällen

i ett kök där minuterna plötsligt skimrar

och dit vardagens larm inte räcker

på kvällarna spelar syrsorna

sina sånger om du lyssnar

de slår an strängar på själens nyckelharpa

och tankarna bär både hit och dit

det är samma toner som spelades då

en hoppets hymn

till dem vi håller av,

dagar när molnkökets golv bär deras danssteg

och fönsterluckorna är öppna mot världen,

öppna för dem att nyfiket blicka ner

för att följa oss

på vår väg med pusselbitar i vår famn,

lika förundrade som de

© Birgitta Wäppling, 15 januari 2017