de storslagna orden
blev som små
smulor
mot dina läppar
trasande lätthet
över din hals

fjättrande bojor
nu glömda
liggandes på marken
aldrig tunga nu

om vi låtsas att vi talar
direkt
korrekt till varandra
om vi känner för det här
en liten stund

musik som vi känner igen
osäkra uttalanden
om en bättre tid
vi vet aldrig kommer

jag vill låtsas
mot din kropp
under det som är du
och inuti mig
fast det går sönder
om och om igen