fönstergluggarna blickar med oseende ögon ned mot scenen

ser du hur varje tråd ikläder huskroppen dess ljusprakt

stenlagda stråk, korsande ekipage

och tystnaden som lägrar sig

i respekt för ett älskande par

men byggplatsens strålkastare visar ingen hänsyn

de strilar sitt ljus oavlåtligt över skådeplatsen

byggnadsställningarna pekar sina varnande kranar mot skyn

och grävskoporna hytter sina starka nävar

hotande i vinden

ändå fortgår skådespelet

känn hur vinterdagen börjar dofta

sina flingor sakta över dramat

hur ljudet av parets skratt får färgerna att vibrera

hur markens kyla inte längre gör sig påmind

mer än som en efterlängtad kontrast

till föreställningens värme

allt

ända tills ett barn

plötsligt kör sin trehjuling rakt in

i betraktarens

lins

© Birgitta Wäppling, 18 januari 2017