melodiösa algoritmer

snickrade av människor och poeter

strävande

följer de

de mönster vi skapat

det gäller att bli vän med orden

och med deras innebörd

även algoritmer

byggda av människohand

kan följa de mönster vi kreativt skapat

i ett nära nog böljande flöde

tänk om vi byggde en dikt som när lego staplas

eller lät en sonett få lekens gestalt

men det är ju det vi gör, säger betraktaren kanske frågande

och blickar som utväxlas

bekräftar något av det

vi uppfattar

ingenstans är dikterna så sprudlande

så livgivande

som när leken format dess andedräkt och broderat dess själ

ingenstans är dikterna så mångsidiga

så tidlösa som där

så viga

att de kan lyftas och bevaras tätt intill,

föras närmare ditt hjärta

få spridning

vet du vem som vrider versernas visare?

vet hur man svarvar diktens flöde?

är det personen som lägger byggsten för byggsten till algoritmerna

i en programmerarens extas

och som drejar varje mursten av gränsverket

i trots mot traditionella tegelpannor

är det autodidaktens lättsamhet med ord och deras utlopp

vid inspirationens svada

som entusiastiskt följer

flödet

eller vi

som bär talgoxens sång

på våra läppars penna?

© Birgitta Wäppling, 24 januari 2017