skarpa strofer

på ett strå av vass

ser du hur det vajar i vinden?

hur luften förtätas

till sällsamma vågor i rymden

det är när ditt smultronrö rör sig i dyningarna

som andemeningen går ända fram

det finns händelser som vi lämnat bakom oss;

vi lever i nuet och i rörelsen framåt

och passionen är bara vår

vi lever i varje ögonblick

färdas i de små stunderna

på en stor ocean av tid

och rymd

vi är kontrasterna mellan Bore och Kunigunda

långt från åskblixtarnas envisa urladdningar

vi är bryggan mellan det outtalade

och det uttryckliga

vi är stannfåglarna

som bygger våra bon nästgårds

bäddar med anmödrars fjädrar

och som minns vår historia

som flyger framåt, uppåt

vissa om att legenden skulle kunna komma att upprepas

och som förstod vidden av berättelserna

hur man kunde sprida

ljus

© Birgitta Wäppling, 3 februari 2017