Förstår ni vad det vill säga -
alla dessa pionjärer som bröt vägen,
alla dessa trotjänare som hejar fram oss?
Det betyder att vi ska ta oss i kragen.
Kavla upp ärmarna, sätt fart -
och sluta aldrig springa!
Inga andliga trivselkilon,
inga tärande synder.
Håll blicken på JESUS,
som både inledde och fullbordade loppet vi springer.
Se hur han gjorde.
Han förlorade aldrig målet ur sikte -
det härliga målet hemma hos Gud.
Därför stod han ut med allt på vägen:
korset, skammen, allt.
Och nu är han framme,
på hedersplatsen, bredvid Gud.
När ni kroknar i livet med Gud,
påminn er då det ena efter det andra av allt han fick utstå.
Det borde ge er lite ny energi!
Jag var ovanligt kraftlös idag
och gick under duntäcket
och upp i Guds famn
slumrade till och fick syn
på "skyn av vittnen" som
Hebreerbrevet säger
Fick se dem som gått före
som stått mig närmast i livet
de som betytt mest för mig...
Jag började sjunga från en barndomssång
"MIN FRAMTIDSDAG ÄR LJUS OCH LÅNG:
Den räcker bortom tidens tvång..."
Jag fick se de kära ansikten
som betytt mest för mig...de
liksom hejande mig fram till nya tag
Krafterna återkom och jag steg upp
förnyad i anden och tog en färdtjänstresa
till Konserthuset där barnbarn medverkade
Där fortsatte mina drömmar om en ungdomsförälskelse
under min folkhögskoletid som också var en av mina lärare
men också samordnare av stans konserter och musikalisk till max
Tänk vad Gud är god som låtit mig möta så mycket gott i livet
så många kärleksfulla människor bland både släkt och vänner
inte minst barn och barnbarn och barnbarnsbarn att älska