Kastar mig ut för ett stup
Skär mina armar så du ser
Smärtan som jag tror är personlig
Men jag vet är en samhällskänsla

Slår mina händer i väggen
Låter dig ta på mig
För att hoppas att du ska ångra dig
Men jag vet att det aldrig kommer ske

Drar mina naglar mot huden
Vill att du ska ha ont
Tror det ska göra mig lyckligare
Men jag vet att du ens inte ser

Kastar mig själv in i mörkret
Spyr bara för att du har vart där
Tror du ska ångra minst allt
Men du älskar fortfarande ett grepp om min hals