Jag kastar mig på marken för dig, möter bedjande din blick, ber i tystnad om en hjälpande hand. Men du förstår inte. Du har aldrig förstått som jag. Jag ligger kvar, ser hur du försvinner bort. En dröm med dig är det vackraste jag kommer få, där är det vi, där är det perfekt. Jag sluter ögonen låter kläderna ta upp fukten från den våta asfalten. Kanske kommer du tillbaka till våren, kanske ligger jag kvar här tills dess. Kanske ser du mer då, troligen är jag borta då.
Du kommer inte märka hur kall världen är förr än min eld brunnit ut, inte förr än då kommer du någonsin förstå.
Jag hoppas du dör innan dess