Vi i Venedig


déjà vu ur alla vinklar!
Vi
ser dig
åter sugas in
i sagotunnlar
som på osynliga skenor
men det är du
som viaduktigt styr
gondolen vidare vare
sig du tror på åran eller ej
såsom dina
ögon själva
följer orden
längs bilderboken, vandrar katedralerna
sakta här
på vattnet
väljer sina speglingar
bland oss
mitt
bland oss
utspelar sig dina drömmar i
städer som du aldrig
varit i. Vi
ser hur
du drunknar i
folk i brist på
kontroll
förvandlas staden till skranglig bergodalbana
kränger
skräckblandad
i gammaldags förtjusning över
undergångarna
rakt in
genom totala ellipsspiralbågen
dess apriltrappor
landar du
på tystnaden
likt duvorna
på tornspiran





32 Aprillo (ur Isolamentis framtida memoarer)


Min resa sker i tre charmerande episoder. Först rider vi in i Venedig. Lapptäcket har sina effektivaste kvartér uppe vid huvudet, medan de farligare ligger neremot fötterna. Kommer jag att trilla i...? Vi drar många jordkort, fler än vatten, om förmågan att föra sig. Finsnickrarna putsar färdigt några århundraden på katedralerna. Knekten tycks lycklig. Filmvärldens spelevinkar lyser med sin frånvaro under ruinernas skyddande päll. Kapellen rymmer stjärnor. När vi släpper greppet om Venedig och far vidare i vår gula undervattensbuss, sker det med djup besvikelse. Fick duvorna aldrig med sig de....?





fabel itali-limerick V


En ovanlig val i Venedig

från världshavens rymd gjort sig ledig


ven fram där i gränders artärer

trafikfara för gondoljärer


men höll sig var fredag beskedlig





ur Iamos Reskriberade Tripp : iRi 3025


Nämen Iamo, du skrev i en annan människas dagbok härom natten! Och nu undrar du hur väl det egentligen syntes - ty hon verkar ingalunda ha upptäckt ditt ingrepp ännu. Ve:na i Venedig och Versailles skulle kunna bli Wien i din nästa resa... När kvällens enda vinglas kittlar din hjärna, då förmår du hålla ögonkontakten med din vän och samtidigt vara medveten om alla övriga i rummet. Dessutom snabbt växla mellan att tala fritt och lyssna uppmärksamt... en magi som du så sällan lyckas upprätthålla annars. Nu närmar sig tiden! Om du skulle våga åka med tom resväska - vad händer då? Du tror du vill fylla livet, men vi ser att du vill ha det redan fyllt.





om Vi vore ett V


IV

när Vivaldi

violin-vant

väcker virvlar

vackra löven

varierar


från Venedig

till Vienna

vandrar våren

närmre vintern

växer veden

vädret vilse

vilsam vrålvind


väter vingar

vråkar vräker

våldsamt vemod

evigt Vänern

väntar Vättern





Ett månvarv från Venus (episod V)


Venus måne har fått ett namn. Ni kallar henne Venezuela, fritt efter ett land därhemma som ni aldrig varit i. Venus dag är fredag [vendredi]. Din raket roterar ytterligare ett varv... Värmen lägger sig från alla håll. Hinnan påminner om giftgröna hål. Nu är det den längsta fredagen i hela solsystemet. Blott kylskåpet väsnas. Venezuela kelar och vänslas. Du klämmer om hennes måne; magen är en stor gul påskkula. Ikväll sänds den allra sista episoden någonsin av serien Z. Nästan hela solsystemet ska se det. Inte ens skaparna vet hur många avsnitt som egentligen finns. Alla planeter har visat olika versioner. Repriserna blev mer och mer remixer. Venedig ska plocka av sig sin mask. Z kysser henne redan snett bakifrån. Sedan kommer bara ett sf-fanzine att finnas kvar. Inga scener har lyckats fastna på dvd. ZTV står bredvid och gapar. Det blir bara stillbilder, ikoner från spridda användare. Katedralen tänds och skjuts upp i rymden. Verkligheten blir en satellit till drömmen. Vi drömmer verkligheten. Venezuela bär den nya evigheten i sina veners blodbanor.





Sjunde Bron : Levandet Ovanifrån


från varsin sida Universum

har vi tagit tre stora steg

för att sammanstråla här på brokrönet

högt ovan sammetsmörkret

bland trådar och torn

drar vi i vår stad

med ivrigaste lugn

i intensivaste frid

nu minns jag till sist

var du kommer ifrån

älskade bortglömda barn!

i ett annat liv bodde vi

i ruinerna runtom Napoli

med sommaren alltjämt varm i magsäckarna

tycker du om fartfyllda maskiner

medan jag vantrivs i trafik

kan vi likafullt snurra vår gata

var det först sedan

vi sett Venedig

som äntligen jag seglade hemifrån

och flög in i en egen lägenhet

från sista sidan bron

anar vi Universum

i en enda blick





Ackord # 19 : Veronica


Veronica, i din ögonvrå

där vinkar ett gråtande skogsrå

på någons värmande blickar

som Vreeswijk låtit framväxa

likt vilda vinrankor

på min lugna rullgardin


Om någonsin jag får en flicka

ska hon bära ditt nick, Veronique

då är du så välkommen

hem från Verona

och varenda bro i Venedig

jag saknat dig

även fast vi glömt vem du var?!


Och vem i hela världen

haver virkat din kropp

av tråd från Varanasi

om icke visst du själv?!





ur SuperStaden (ännu en ofärdig episod)


Redan halvsju hade söndagssolen fyllt varenda gränd i Superstaden. Ändå mötte Andrigo inte en människa. Till en början uppskattade han känslan av att strosa alldeles ensam bland tusentals trafikskyltar och tornspiror. Kvart över åtta avklingade den första förtjusningen. Det enda människoliknande hängde i ett skyltfönster och sprattlade - måhända rörde det sig om en marionett? Dess pjäs kunde befinna sig på precis vilka gator somhelst här. Superstaden skulle vara en mix mellan sju städer, närmare bestämt ålderstigna europeiska pärlmusslor. Var och en stad var remixad för att passa in i de övriga sex. Hittills hade Andrigo känt igen Prag, den stad som han prioriterat högst. Parallellt började han urskilja spår av Avignon och Granada, Brügge och Venedig, Göteborg och Glasgow. Den lille gubben föreföll enbart välja städer med "g" i sig. Portugal bestod visserligen av ett gyllene "g", men det hjälpte ju ej ända bort till Lissabon. Murgluggar smälte ihop med stängda klubbentréer. Förmiddagen låg lika spöklik som den öde söndagsmorgonen. Duvorna pickade till synes helt omedvetna om hur motljusindränkta de varit i flera timmar nu.