Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Taxikvinnan

 


Jag såg i hennes blick idag svunnen kärlek. Det var kvinnorna i skyltfönstret som var kopior av varandra. Jag har precis gett intryck av att det är lätt, trots att två tårar har fallit! Broscherna i hennes hemvist föll döda ner, i knut av en batongstaty av frihet. Där stod mitt fina staffli nu med gråtfläckar. Siri sjöng, för högt, tyckte grannarna. Skickade en slängkyss till mig, och det glömmer jag inte. Och Prag som väntade. Snacket. Hon sträcker på sig. En vuxen drömmare.


Det var en triangel de första nätterna. Jag vet att jag pratade för mycket. Just hemkommen visas broschen upp. Jag tackade henne från hjärtat och vi avbröts av goda råd i ett par telefonsamtal, i ett par nätter. Från att ha darrat på rösten, var hon inte färdigt klädd. Elavbrott man kunde höra oss viska i. Jungs bok om armador som stod oss nära, och vår son. Idag blev jag antagen som tjeck eller slovak. Eller bägge delar. Himlen var vit av snö. Det var på natten och staden lystes upp av lampor. Det var flott i Prag. Jag visste inte hur stor betydelse det skulle ha. Där stod någon och väntade sg fel person, från den hemlighållna tidskriften.


Han verkade inte vilja träffas, men han väntade sig någon snarlik från den kultiverade tidskriften. Utan el och möbler. Bär köptes. Det badades. Samma dunkelhet, sönderfallen trapp. Allt gick så snabbt. Det var prydligt med våra manliga byxor och kostymer i fållan. Det var så propert. Vin fanns och pappret var så grått.


Min partner var en dominant person, och grälet var om hennes kärlek till feminina män. Men vi åt karp och hade vår hemlis. Hon hade varit med en man nyligen. Hon gjorde bort sig i mina ögon. Jag tog till mig hela hennes historia, men förlät inte. Det fanns ett ödesmättat lugn i vårt samtal som jag gillade. Men jag såg inget av att fölk följde honom med blicken då han började att springa. Han gjorde en oväntat blyg och grå figur.


Jag försöker att vi två ska göra det som är tänkt. Sedan slår vädret till och inverkar, för det snöade. Våra möten var riktigt bra. Klart godkänt.


Han var ingen lidande vad jag såg, utan dubier och skrupler. Men vi drack laster med vin. Han uppträdde berusad och dansade vilt i lägenheten. Han behandlade sina barn omänskligt, och honom hade hon som älskare.


Då förlorade hans barn all förmåga. Han hade anlag för, vit som snö. Ni älskar, ni tar en risk.


Ångesten faller och jag river ut din bild på morgonen. Jag sjunger min nya låt som sångerska på en pallstege för att komma närmare lamporna. Men det gjorde också så att jag bländades.


 




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 310 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-05-10 16:27



Bookmark and Share


  Bengt H VIP
Läsfest.
2017-05-10

    ej medlem längre
Bäst.
2017-05-10
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström