Tjugotal, i syrsors sällskap. Att ge ord åt en röst.
det var inte skuggan som spelade revyså varför förde du våra händer samman när det ändå som inte finns någon som hör när vi ber dig varför lämnade du oss allena på trappan med skuggan som enda vittne?
och ingen av oss vet längre vad barndom smakar vi har gömt oss i en femårings minnen av varma händer, av omsorg och kärlek
*
det är tjugotal och hennes hjärta vaknar och lever om för honom lämnar hon allt, en stad, en syster och en bror, en mormor och en tjänst i en charkuteriaffär; för honom låter hon de nya platserna formas ger deras två barn liv och omsorg
och jag tror att hon börjar förstå varför händer fördes samman oavsett om någon hör när hon ber dig vad hon ännu inte förstår är varför de lämnades allena på trappan hur någon kunde lägga deras tillit i händerna på någon som inte kunde hålla dem intill sig
hon kommer ihåg hur de ständigt sökte med blicken efter en famn att gråta i varma händer som kunde stryka deras tårar ur ögonen med omsorgsfull närvaro
hur famnar svek men hur syskonen ändå hade varandra
© Birgitta Wäppling, 21 maj 2017
Fri vers
(Fri form)
av
© Birgitta Wäppling
Läst 527 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2017-05-21 10:19
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |