Det rosenröda skimret sen länge är borta
men ibland skimrar det till
Alla ambitioner kommer till korta
men vi vet ändå vad vi vill
Massor av år har gått sen vi möttes
och vanans makt är stor.
Först då tankar och teser nöttes
och belades med tunna flor
tunna flor av förskönande fraser
allt för att visa sig värdig och sann
Man gjorde allt för att visa sina gracer
och sakta, så sakta så fann vi varann
Nu i vardagen kämpar vi på
troget och sida vid sida
tillsammans vi sakta och lunkande gå
och i livets höst kan vi bida
Slut på att göra sig till och försköna
nu är det vardagsnära som gäller
Käleken växer att båda belöna
en tår utav lycka jag stundom fäller