De många tankarnas natt vandrar oavbrutet runt, runt i kärleksdesperation över ensamhetens kravlösa gemenskap. Men du är där Gud, eller hur? Jag, som sett tomheten gråta i hopp om att det är det som fattas den, gör inte många knop i trolovningens varma glädjehav.

Jag får ont i fötterna. Det är det enda verkligheten belönar mig med. Det är en jakt på den förlorade, vackra och svettiga ungdomen. Precis som för alla andra. Men tala till mig du älskade, så ska jag möta dig på din väg till fullkomligheten. Där jag vill bo med dig.

För alltid.