Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I tiden.


Den talande Dockan.

På ett smutsigt fönster
smattrar sommar regn
i smutsen bildas mönster
tystnaden har allt i sitt hengn.

Blott droppet ifrån en läckande rödvins-box
stör det tysta
blott druvans färg den dystra
bildar pöl av liv.

En död man med en docka på knäet
en talande docka som slutat tala
en obäddad säng och trasiga tapeter
ej någon honom förlät
vänskapens vindar är svala.

Jag vet han drömde till Havet
som när han var barn
blev aldrig pappa som hans
pappa blev tiden är åt helvete
ondskefull och skev.







Bunden vers av kardman
Läst 199 gånger
Publicerad 2017-08-09 17:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kardman
kardman