Gubben Tiden och jag vandrar axel vid axel.
Han är min ständige reskamrat.

Vi vet vart vi ska
men känner inte vägen dit.

Han dröjer inte
när jag vänder mig om
och ser tillbaka.

Hans rygg är fullkomligt likgiltig.
Förvånad och ensam skyndar jag,
för att komma ikapp.