tis 28 sept

Såg just Evelina glimta förbi även utanför skolan. Med ens är hon ännu skönare än förra septemberslutet, likt en levande pastellteckning. Eller som den skimrande blyga Nelly i rustika melodin av Scocco. Och innan jag hann få fram något av alla mina ord, hade hon klivit på sin buss hem mot villahusen. Förvillad av blommande höstlöv, blir det bara att vika av till helt andra ärenden, bland främmande människor. Ensam inne på Frölunda Torg har jag nästan aldrig varit förut. Nu närmare arton får jag själv se ut en jacka inför vintern. Mer lockande känns dock omslagen i Skivfyndets fönster. Såväl Lundells som Glenmarks senaste album skimrar svart emot gulspräckliga bakgrunder. Fastän bägge födda samma novemberdag efter min, låter de lika olika som äpplen och klementiner. Måne Över Haväng har jag redan på kassett - slängde med de ofantliga låtarna på nattbussen under klassresan till Prag av alla platser. Så besynnerligt att jag varit där - annars nästan bara svenska ställen. Boogie i Mitt Huvud får jag vänta med tills första snön äntligen singlar ned bland alla blad. Min kompis Ulrik skulle aldrig frivilligt trycka PLAY på sådana låtar - envisas superkomplext med sina Schubert-sonater och Mahler-symfonier, som han spelar tills jag somnar i rummets tokiga solstol. Påminns nu hur fleece gick de flesta omkring i i vintras, så har undvikit sådan. Ända tills jag får syn på den matt lysande blåa, med brunsvarta fönster och magiskt gula trianglar i. Likt en målning av fleece, kanske en korsning mellan Van Gogh och Klee. Den kommer ingen annan i klassen köpa, knappast någon på hela vårt gymnasium. Evelina har en gröngrårosa med rutiga strimmor, fast som kappa och ingen man drar över huvudet. Undrar om hon kommer bära samma skönhet den här hösten också...



ons 29 sept

Skulle säkert bli klarare om jag skrev poesi och filtrerade bort allt vad roman heter. Emellertid har jag ju trängt in mig i den här boken nu, så gör ett långrandigt försök bland flanellskjortornas rutor. Vi räknar ut cirklar på imaginära vis. Pia-Louise hänger inte heller med längre, men berättar plötsligt så personligt om ett parallellt problem, som jag föga kunde ana. Dessutom dyker Daniela upp på vår nya psykologi-lektion, hon som var kär i Ejvind med månansiktet. Har inte sett henne sedan ettan, och nu i trean tappar jag mina sista grepp om sociala sfären. Drunknar mellan tangenterna. Men så påminner mig alltså Pia-Louise om att ensamheten verkar delas av fler?! Fastän han behärskar det sociala kodspråket, och trots att det aldrig funkat att prata med honom, har ju även Ejvind följt ett flyktbeteende. Måhända liknar det mitt åtminstone i aspekten att vi skulle trivas naturligare på någon helt annan linje - mer kulturell eller ockult. Nåväl, tycks ju alltför sent och dumdristigt att vända på timglaset, nu när ökensanden börjar närma sig tillstymmelsen av en ände. Plockar hellre fram Ende igen och tröstar mig med de andlöst labyrintiska, enkla figurerna.



tor 30 sept

Sitter uppe i biblioteket och läser på riktigt istället för att sitta nere i skolsalen och låtsas studera. Skolkar med andra ord igen, men kanske inte ifrån livet? Jo, hälften skulle nog tro att jag var galnare än en vattuman. Skapar mitt eget horoskop. Snarare än den skorpion jag ska vara djupt härinne är jag fisk. Och min mask eller hela kropp föreställer våg istället för den tvilling som (står det) steg upp vid horisonten samma kväll jag föddes. Proportionerna blir ungefär desamma, men egenskaperna stämmer mer klockrent. Vågen utmålas såsom trolsk i sin lagom höstliga harmoni, och jag kör ju sällan sådär snabba ryck som om sommarlovet stod för dörren. Vidare drömmer jag hellre än söker ta kontroll. Nåväl, vill undvika att glida omkring likt en dimma längs korridorerna, men jämför man åttonde husets kirurgiska ingrepp med tolfte husets karneval av sagosymboler, så blir valet lätt. Märkligt hur känslotecknen som är mest isolationsbenägna, likt förbannat hänförs till "kollektivt ägda resurser" respektive Jungs upptäckt av "det kollektivt undermedvetna"!?! Där har nog min måne lärt sig ha jungfruelig reda och ordning trots allt, precis som mina föräldrar aldrig skulle släppa rutinerna vind för våg. Skönt hursomhelst att jag lyckas koppla bort dessa parapsykologiska analyser emellanåt - bara njuta av tuttar på papper eller konkretare jord, smörgås med sylt, kyckling och choklad. Skulle sätta venus i oxen om du var jag. Universum står stabilt kvar utanför.