Flickan vandrar längs den långa vägen
vägen som leder vart?
Det känns som de stora ekarna
viskar om och hånar
hennes olycka

-Sluta glo! Lämna mig i fred!

Vad håller hon på med,
skriker åt en allè av träd

Är hon verkligen så ensam?
Patetiskt
Är hon verkligen så ensam...

Hon fortsätter under tystnad
undviker de kala trädens blickar
Regndropparna hoppar fallskärm
och landar
i hennes hår
Märks knappt någon skillnad
håret ser redan blött ut
med trassliga hårtoppar

Hon håller händerna framför sig
Hur har de blivit så bruna?
utan att hon har märkt det
Hur har skorna blivit så trasiga
så trasiga att de knappt kan kallas skor
utan att hon har märkt det..
Vad händer?
med hennes liv..

Det slutar regna
solen lyser med full kraft
så underbar
Hur har hon kunnat glömt
hur det känns
att ha solen i ögonen
och känna
doften av vår

Hon rätar på sig
Torkar av händerna
i det blöta gräset
drar fingrarna genom håret
och ler

Ler för den kommande framtiden
Ler för den kommande värmen
Ler, för livet

Hon ska aldrig mer sluta märka.