I sju år försåg jag dig med mat och vatten
I sju år försåg du mig med glädje och skratt
Värme från din sköna päls,
En halsduk jag bär än idag

Likväl jag gav dig ett liv
Tog jag det också ifrån dig
Beskedet kom inte som en chock
Likväl du redan visste
Visste också jag

Allt vi kunde göra var att se tillbaka
Se tillbaka på allt som du och jag gjort
Tillsammans
Allt jag kunde göra var att ta dig till dina älsklingsplatser en sista gång
Allt Du kunde göra, som du också såväl gjorde, var att tacka för livets gåva och allt som tillgetts dig

Vi levde i en saga. Jag var ditt allt. Du var mitt allt. Var dag lämnade jag dig med en kyss mot dörrfönstret, då plikten mot det riktiga livet lät slita oss ifrån varandra. Men du väntade troget. Och var dag fann jag dig där jag lämnat dig sittandes på hallmattan med blicken mot dörren, i väntan på min återvändo.

Jag ser dig, varje dag
Jag tänker på dig, varje dag
Jag älskar dig, varje dag
Du lever i mig nu. Du gör mig hel.

Jag lånar Auden:s ord när jag beskriver dig då du var mitt norr, mitt söder
Mitt öst, mitt väst
Min arbetsvecka och min vilodag
Min dag, min midnatt
Mitt tal, min sång

Du är död
Men vår kärlek lever fortfarande i mitt hjärta
Du är mitt hjärta
Du är mitt barn, min fiende
Mitt mål, mitt hinder
Mina drömmar, min verklighet
Mina tankar, mina handlingar
Du är min ledstjärna
Du är min allra käraste vän
Du är mitt jag
Jag älskar dig
Jag glömmer dig aldrig, mitt barn
Jag älskar dig, för alltid