han föddes vid bergets fot
därifrån bröt fadern loss sten och klippblock
han forslade medelst lastbil
till annan ort
modern kokade mat och skötte barn

efter många år hade pojken tröttnat
på denna syn...denna förnedrande syn
som ledde vare sig uppåt eller nedåt
en verklighet utan dynamik
en icke-verklighet

han beslöt sig för att klättra uppför berget
för att vidga sin syn på världen
för att komma upp sig
tjäna pengar
använda sina tankar och känslor

men det kostade på
han blev trött och behövde vila
men vid bergets fot vilade man endast efter arbete
och att klättra mentalt och intellektuellt
var inte ett riktigt arbete

det enda sättet han då kände till
var att njuta av kvinnor och vin
han drack sig berusad på bägge två
men det gav ingen vila
blott dåligt samvete av värsta sort

skuld för att han inte lärt sig bryta sten
skuld för att han måste vila
trots att han inte hade slitit ont
utan alkoholen föll han djupt
djupt ner i det svarta under bergets fot

hans fader hade i hemlighet varit stolt
trots sin öppna snäsande avundsjuka
så när han låg för döden,
vilken han också gjorde till ett arbete
utan medicinsk hjälp, vatten och föda,

kallade han pojken till sig
men denne var först tvungen att göra en resa
kom så fram och sade adjö till domnad far
reste åter hem till fru och barn
fick beskedet ett dygn senare

fadern hade saknat och väntat in sin son
under hela sitt långa jävla liv
inte fysiskt men andligt
pojken hade varit tvungen att gå
men aldrig anat det svarta mörkret