Tvingar fingrarna att röra sig
Gråtet av stickningarna i benen
Rastlösheten är som en fiende
Som alltid slåss mot hjälten
När den är som mest sårad

På en tom balkong i ett bostadshus
Ligger högar av fimpar från en ungdomsfest
Stoltast vare den som dricker mest
Men älskade barn ni är oskyldiga än
Och jag, jag hoppas ibland
För er skull
Att ni aldrig blir som jag

Jag förlorade mig tids nog
Precis som du och din bror
Precis som mina systrar i natten
Som jag rusade förbi när de jagade mig
Genom parker och arenor

Och stjärnorna har aldrig lyst klarare över Hornstull
Som om du lyste upp dem extra starkt för mig
För denna natten var jag ensam
Jag bad dig att du skulle ta mig med dig bort
när stjärnorna än en gång mattas ut
för ännu en outhärdlig dag