En ung, vacker blondin kom in på ett storbankskontor i centrala Stockholm en solig sommardag och bad om ett lån. Hon presenterade sig som företagare och förklarade att hon behövde resa till Paris i brådskande affärer i två veckor. Hon önskade låna tiotusen kronor och tänkte återbetala lånet med upplupen ränta så fort hon återkom från Frankrike fjorton dagar senare. 

- Det skall nog gå bra, sa banktjänstemannen, men eftersom ni inte är känd här i banken så behöver vi förstås en säkerhet. 

- Ni kanske kan ta min bil som säkerhet, sa blondinen med ett vackert leende och pekade smått nonchalant på en splitter ny Rolls Royce som glänste i det starka solskenet utanför entrén. 

-Självklart, sa den förvånade bankmannen och blondinen räckte honom bilnycklarna. 

Hon fick sitt lån och en vaktmästare körde genast därefter ner Rollsen i bankens garage. Säkerheter vaktade man som alltid mycket noggrant.

Två veckor senare kom blondinen punktligt åter in på banken och gick fram till  en kassa där samme tjänsteman satt. Hon betalade tillbaka tiotusen kronor och därtill tjugo kronor som utgjorde den upplupna räntan. 

-Medan ni varit borta har vi undersökt er ekonomi närmare, sa banktjänstemannen och fortsatte, ni är ju faktiskt mångmiljonär och äger flera välmående bolag. Varför i all sin dar behövde ni då låna tiotusen kronor?! 

-Jo, förklaringen är mycket enkel, svarade blondinen och fortsatte, var någonstans i hela Stockholm, om inte i ert garage, hade jag kunnat parkera min Rolls så säkert och så billigt som för tjugo kronor i fjorton dagar? Här i innerstan parkerar man annars inte under tjugo kronor i timmen och inte heller särskilt säkert och jag har lärt mig att banker ju alltid vaktar mycket noga på sina säkerheter. Därför valde jag er parkering. Man blir som bekant inte rik på höga inkomster utan på små utgifter, avslutade hon sin förklaring. 

Blondinen tackade för hjälpen med ett av sina allra vackraste leenden, svängde snabbt om på klacken och lämnade banken. Hade hon vänt sig om skulle hon ha sett banktjänstemannens mycket långa ansikte, som inte alls påminde om banktjänstemäns vanliga ansiktsuttryck, och hans ansikte skulle förbli lika avlångt under resten av dagen.

Men den vackra blondinen tittade inte tillbaka. Det hade hon för övrigt för vana att göra mycket sällan. Hon steg in i sin Rolls Royce, som just körts fram, och for iväg mot nya strålande affärer.