Vi hade familjen gemensamt
En trasig osäker sfär
Av missbruk och hat
Du flyttade ifrån dem
Och de flyttade ifrån mig
Det var så vi träffades
En alldeles för varm decemberdag

Du sa till mig:
”Darling de tar allt vi har,
och allt vi är men vi har varandra nu
och inget är starkt nog
att skilja några som inte har något
att förlora”

Men universum var aldrig din vän
Och uppenbarligen inte min heller
För inte ens du
Med dina piller och självhat
Kunde få en plats i min värld

Och universum skrattade mig i ansiktet
För att jag tvekade så mycket
En gång i tiden
Men när man väl slutar tveka
Så kommer allt du tvekat på
vara nedgrävt och begravt

Kanske följer du vinden vidare till solen
Kanske följer jag efter dig i smyg
Vakar du över mig nu?
Som din far vakade över dig
Nätterna du var inlåst
Sovandes på badrumsgolvet

Och det blir vår ändå
Konstigt eller hur?
Och amfetaminet blir till parker
Och haschet blir till weed

När solen lyser på min bleka hud
Så minns jag
hur det känns att vara älskad
Av någon som villkorslöst lämnat
Allt bakom sig
För att bli en annan person

Men din fars demoner kan du inte döda
De tog dig till sist
Och mig med
Trots att mina knogar
inte var sönderslagna

Och min bror inte leker med nålar
Än