Kärlek är det finaste vi har
Trots att världen ingen älskar
Se hur vi vadar genom morgnar
Som inte ens våren kunde förljuva
Solens strålar kunde inget annat än kyla
Så andningen fann aldrig en rytm
Och utan hjärtslag kan inte ens ett hem rädda dig

Var det inte min plikt
Vem ska då anklagas
För att du aldrig kunde få det du ville
Förutom din sista önskan
Och inte förr än det allra sista ordet svek dig
Lämnade du denna jord

Kläm dessa armar i en rävsax
För att de ska bli vad de en gång var
Krydda din aggression med hat
Som en eloge till alla oss som blev kvar
De trampades ned, alla vallmoblommor
Som planterades för de vi förlorat

Ingen kan musicera den sista tonen
Så som du sjöng den ut
Du var de berörande fåglarna i träden
Du hade redan besegrat Gud
Med de symfonier du andades ut
Som kommer tonsättas till tidens slut

Allt vackert som kommer fördärvas
Är ingalunda vackrare för det
Men ingenting kommer bli något mer
Än förskingringar av milda svek
Som nog de allra flesta upplevt

Gestalta de faror du upplevt för mig
Så som jag gjorde en gång för dig
Och jag lovar att alla tårar torkar in
På insjunkna kinder och i själen
Darling, det är det som är att överleva
När du är tom nog att implodera

Tystnad tagning, posera i finess
En skelettdocka är den vackraste de sett
Föd ett krav att vara svag
Betald för att magra av
Slår själen så obrukbar
Att skammen aldrig kommer tillbaks

Han berättade där i sängen
För mig innan jag hann växa upp
Att saknad är för de som har något kvar
Och med fasta grepp runt mina armar
Hade han bestulit allt som var mitt

Ingen är vackrare än den trasiga
Och den trasiga kan inte vinna
Livet kommer inte ens passera dig förbi
När du inser att blickar inte helar

Jag vädjade:
Kartlägg mina innersta plågor
Bestjäl mig det som är värt att ge
Ta det vackraste du har
För att krossa det