hundens år
ståendes
i city
esplanden
tar det sämsta
av mig
mitt i landet
är jag glad
över att nån stannar kvar
alla kan inte söka samma sak
tre mil söder om stadskärnan
en miljon träd
här har vi nåt att se på
som nog är beständigt
och mamma
pappa
en oas
är ju egentligen bara
en plats för tankarna
därför
jag är mest glad
att alla inte söker samma sak
den bräckliga nedåtsidan
av att leva
jag har fyrtio mil norrut
till en viss sorts trygghet
några meter till en annan
tunnelbanan
byter sida
och färg
vi två också
lägger år bakom
som hade förändrat
vem som helst
även oss
inget blir kanske som det var
vissa saker betyder
annat nu
än vad dom gjorde
förut
jag ba facear hur livet blivit
en del av mig
är alltid nån annanstans
låt mig tänka
att allt inte är förgäves
hundens år
möter alla
nån gång