Ett Ekollon

Är inte dum
Bara lite stum

Bär sin möjliga
hemlighet

Det 500-åriga trädet
I sitt skyddande skal

Som ska susa med skira
löv upp mot blå himmel

Där den fallit i Godan jord
skall det gro

Men det är inget
att ta för givet

Sedan om ollonet råkat
Bli till ett gammalt träd
och dött

Skall den ändå leva vidare
I flera hundra år

Som murken nedfallen
Insomnad mossbelupen
trädstam

föda maskar larver
Och flygande insekter

Mitt ibland Ormbunkar
Nattviol och Trumpetsvamp

Kanske blir det till sist det
bästa av tider. ..förmultnandet


Ett Ekollon

Är inte dum
Bara lite stum

För den talar enbart
skapelsens livgivande
språk inom sitt skydd
-ande skal.