En näve
Ett hjärta, en hand
Fylld av sand
En näve med alla dessa ord
Upplöser sig
In i en solnedgång,
Kondenserad
Till ett hjärtslag.

Till mellanrummet innanför
Bröstet, där revbenen strör ut sig
Uppåt och inåt, uppenbarar sig
En bildsiluett,
Stor som en näve.
Hjärtat håller ett hål
Åt en Hand,
Någon ska lämna fram,
Mellan revbensspråket
Spökar gamla, illa tilltygade
Motiv.

Flimrar gör hjärtat
Dess bildspel håller en skugga
Av vad som kunnat vara
En pressad näve blir en
Diamant i någon annans hand
Den öppnas
I ett ögonblick blir näven
En hand och handen
Är allt som en behöver,
För att överbrygga.

”O visst gör det ont, när nävar brister”