Så många gånger hade Timo slutat, att slutet ej längre kändes annorlunda än början. Sidan låg utriven på golvet under hans skrivbord. Den tycktes Timo likadan som varenda utriven sida - halvfylld med mörkgrå tecken - utbytbara. De helt vita hade däremot lovat starta ny magi. Ända tills igår... Då hade Timo tappat studentmössan i vallgraven. Nu skulle han bli kvar innanför skolans murar förevigt. Timo trodde sig stå mitt i ringsignalen. Inget barn var han, men knappast vuxen. Staden svajade full av obegripliga skuggor. Vem ville teckna av hans händer? Tusen gånger hade Timo börjat, och början kändes samma som slutet.