Vilket samhälle som vuxit fram
människor är rädd för att gå ut
inte bara efter solens nedgång
utan även då dess strålar lyser
överfall på oskyldiga är idag så
vanligt att det är svårt att ta in
så här har inte mitt fosterland
varit tidigare utan det har varit
tryggare och mycket säkrare
hela utvecklingen är omtumblande
fridens gator och torg har ersatts
med våldets hemska gärningar
precis allt som varit bra har raserats
krossats i bitar och malts till sand
jag riktigt känner ondskans vind blåsa
den gormar och vrålar sig fram
men den skrämmer inte mig
godheten driver på och emot
på den tror och arbetar jag för
aldrig jag viker eller ger upp
fortsätter tills jag stupar dör





mare