Med bara ett par nätter emellan:

FÖRSTA DRÖMMEN

Mitt hus där jag bott
i snart 40 år
med sin trädgård
och alla vackra blommor
håller på att bli kringbyggt
av höga hus.

Jag ser hur våning efter våning
skjuter upp
mot den blå himlen.

Snart har solen inte en chans
att tränga ner till mig,
mitt hus och min trädgård
och det blir bara mörkare och mörkare.

Jag oroas mer och mer över
hur dyster min tillvaro
kommer att bli
när jag bli helt instängd
här nere i mörkret.
Det finns ingen utväg.

ANDRA DRÖMMEN

Jag är inne i min barndoms kyrka
men jag skulle så gärna ha önskat
att den var upplyst.
Här lyser inte ett enda ljus
och alla lampor är släckta.

Men jag hittar en trappa
som leder uppåt
mot tornet
och jag tänker
att där uppe måste jag ju kunna se
ut över landskapet.
Ja, där uppe kommer det att finnas
rymd och ljus.

Jag börjar min klättring,
det är många trappsteg
men jag ger inte upp.
Snart, mycket snart är jag framme
och får se ljuset.