svärtan förmörkas av mitt sinne
ståendes med bara fötter i iskallt vatten
längtan är så stor att mörkret lockar
och för mig in mot livets återvändningsgränd

kommer inte kunna se bakåt
inte framåt bara sidledes
när jag sakta lyfter min hand

men jag är inte ensam
bara själv

inte den ende
bara just nu en

som tror att livet är en vattenpöl
som snart torkar ut när solen lyser som starkast

men vad jag aldrig kommer förstå
är den kraft som finns
som ändrar på allt

att ett enda val håller mig ifrån berusande lycka
eller en parkbänk i höstrusket