hur svart svärtan än är
plockas spillrorna upp
av skuldfria händers rörelse

där givandet aldrig mäts med tagandet
hämtas min själ och tvättas ren
från allt som blivit besudlat

du, mitt riktiga hjärta
min livskamrat oavsett storm

du, min riktiga själ
min gnista som skänker ljus

aldrig är ett ord som bannats
ifrån är en handling som livnär
och din uppenbarelse ett skäl att leva

min egen förtrolighet i egoismens tidevarv
en evighet i som rinner bland kristallklara vatten
och mitt ständiga solljus i söderläge
vart jag än mig vänder

du, min sanningsbärare och vägvisare
min livskamrat oavsett storm

du, mitt sanna jag
min gnista som skänker ljus

du, mitt riktiga hjärta