Jag bygger kalhyggesbroar
föröver där sanden snarkar,
föröver där kvicksandskvarkar
får liv i materians moar,
jag hör halugener hoa
i grundernas saltstensraukar
som höjes mot mänskoarkar
och stjärnevärnsskeppet Noa.

Jag hårdnar på överöar
i flykt på de lyckta dammar
som stänger med ishavsstammar
de sjudandes sjuka sjöar,
men eldregnen hör jag spöa
i kallnade klipphällskammar
där arkipelagen flammar
och isdammen lyckt syns töa.

Det går sjö i en ö abyssisk,
går en mö mot materians mo,
där jag bygger min rengbågsbro
ur en önskan om ark Odyssisk,
men kan känna i skrovskabyssen
halluciv halugeners ho
och en eldmö mot raukar ro
när jag marknar i kvarksandskyssen.