Vid graven
finns ej själen kvar

Den har vandrat
mot okända marker

En vandring som väntar
alla och envar

Under Jordens tid
vid egna parker

Väller saknaden fram
syns sorgens spår

De som gjorde en glad
finns djupt därinne

Den egna själen
hur den mår

Ständigt och jämt
lever deras minne

Så varje dag
tänds ett ljus

Alltid något brinner
i alla och envar

Inom dig själv
i eget andligt hus

Men vid graven
finns ej själen kvar