Jag kan inte sluta skriva om vad
som händer i mitt lilla fosterland
det är för mycket för länge sen och
jag kommer inte sluta prata om detta
spelar inte någon roll om jag är obekväm
om jag irriterar de politiskt korrekta
min röst ska höras och jag struntar
fullkomligt i om jag blir kallad saker
jag kan inte blunda för allt otäckt
som pågår 24 timmar om dygnet
jag vägrar vara tyst och jag säger
skriver det som ligger på mitt hjärta
det jag ser hör upplever känner
det är min fullkomliga rätt och
om jag så går ensam emot den
stora flocken så gör jag det med
stolthet och stort mod utan rädsla
flathet mesighet är inte min grej
trivs bäst med människor som
vågar stå högt för sin åsikt och
som inte låter sig tystas ner
sanna ärliga som går utanför
ramar mallar och instängdhet
frisk fläkt för mina tankar






mare