Ligger och guppar på vågorna ifrån en familjebåt som viftat förbi mot Hornstull. Solen har gått ner bakom Kungshatt och vattnet är som rappad betong. Jag överraskas av hur skönt det är inne i mig, lugnt och stilla. Fingrarna fladdrar som smält armeringsjärn vid mina höfter. De vita fötterna sträcker jag rakt upp mot skyn där en ensam mås hovrar. Jag är bra på att flyta. Är stolt över att jag kan kontrollera mina lungor.

Just efter att jag i orgiastisk lek låtit min kropp välta likt en tunna strax innan den ska sjunka, minns jag tråkigt nog dagens inköp. Jag kommer ihåg att det köpet fick mig att nästan inte klara av att alls bada; fick mig att ta gruvhissen ner i gråberget. Att den incidenten skalade fram mina nerver som naglar river fram ungbjörkens vita nakna trä under tunnaste näver. Att jag blev valhänt sittande på en bänk en god stund på den kommunala badplatsen ett par kilometer härifrån - plötsligt så hopplös. Och som om detta inte vore nog befann jag mig dessutom hjälplöst omsvärmad av en familj med tre småbarn, två uppblåsta tonåringar, en undanglidande far, en farmor och två vackra mostrar samt en stirrande vansinnigt flämtande hund. För att mota olyckan i mig provade jag att kognitivt utröna vad slags språk de talade, människorna här – arameiska, albanska, persiska?

Försäljaren av den olycksaliga varan, en Iphone 8S, mitt inköp, var tack gud både kvinna och medelålders och jag behövde då åtminstone inte tänka att jag har en liten slapp kuk och att tiden då jag kunde springa uppför en skogsbacke är förbi och hon sa med ömsint övertygelse (jag sa innan jag gick därifrån att hon var duktig) att jag endast var en bagatellartad åtgärd ifrån att få börja knappa Facebook, kolla Youtube eller avnjuta Spotify. Fan helvete heller. Det gick inte, inget gick, inte det minsta. Jag fann mig snabbt sjunkande ner i ett träsk av tankar om ett fördömt förståndshandikapp med apple-id´n rättrådigt stirrande ut mig (som en folkpartist) och det trådlösa nätverket snärjande mig likt stockholmska rottrådar, samt med premiumdelen uppränd i röven och med en regnbågsfärgad app i munnen.

Efter badet torkar jag mig med finlemmad omsorg, djupt koncentrerad röker jag en läskande cigarill, fimpar som Johnny Rotten eller Lemmy i sjön och nästan på mig själv. På vägen hem, vid småbåtshamnen, ser jag en enorm fågel. Den tar några knyckiga steg på bryggan mellan två familjebåtar innan den lossnar från underlaget och låter sig flyga iväg med först tveksamma och sedan väldiga råa tag. De två sällskapen i sina båtar ser inte fågeln i sin iver att blinka bort fylleskratten. Ett par minuter senare, mitt på grusvägen upp från hamnen, står en råbock. Jag studerar nogsamt hornen, har dem under uppsikt. Strax går en munter lite punschig hare förbi.

*